I helgen samlas runt 800 miljöpartister till kongress i Linköping. Det lär bli en turbulent tillställning där mycket står på spel för partiledningen. Temat för kongressen är klimatet, men man ska även ta beslut om åtgärder för att underlätta nyanländas etablering.
Det är ett kraftigt vingklippt parti som samlas denna gång. För ett år sedan, på kongressen i Karlstad, lovade Gustav Fridolin och den då nyvalde Isabella Lövin att detta var avstampet för en nystart för Miljöpartiet. Av den nystarten har det blivit intet. Offrandet av Åsa Romson har inte hjälpt partiet att ta tillbaka sin tidigare position i svensk politik.
Tvärtom har Miljöpartiet fortsatt att dala i opinionen och balanserar som nu som bäst på fyraprocentsstrecket. Det parti, som i valrörelsen 2014 trodde sig kunna bli det tredje största parti i Sverige, kämpar nu för sin överlevnad. Och skulle kongressen få igenom ett antal av de förslag som ska upp till behandling, kan det bli svårt för de fyra MP-statsråden att sitta kvar om man ska följa kongressens beslut.
Hösten 2015 var partiet i regeringsställning med Socialdemokraterna och beslutade då att strama åt migrationspolitiken så att den nu ligger på EU:s lägstanivå, trots att man bara ett år tidigare hade lovat att aldrig göra det svårare för människor att komma till hit. Vi minns alla Åsa Romsons tårar på presskonferensen med Stefan Löfven.
Till helgens kongress finns hela 19 motioner om en mer generös flyktingpolitik. En lång rad av motionerna går på tvärs mot den linje som den rödgröna regeringen har fört. Exempelvis vill några av motionärerna att återvändandeavtalet mellan Sverige och Afghanistan hävs. Andra kräver flyktingamnesti för ensamkommande. Många vill också att familjer ska få återförenas.
Frågan är hur Miljöpartiet kommer att agera om någon eller några av dessa motioner går igenom. Kommer man i regeringen att strunta i kongressbeslutet eller kommer man att överge regeringssamarbetet? Det kommer i vilket fall skapa en hel del huvudbry för Gustav Fridolin & Co.
År 2014 skrev en av Miljöpartiets grundare, Per Gahrton, en rapport ”Gröna i regering”, som presenterades mindre än en vecka efter själva valdagen. I denna, som är en genomgång av hur det har gått för gröna partier i Europa i regeringsställning, ger han en hel del råd inför en eventuell regeringssamverkan. Ett av råden lyder ”Stanna i regeringen”. Per Gahrton menar att Miljöpartiet bör eftersträva att regeringsbildningen håller hela mandatperioden. Man bör inte ens överväga att bryta regeringssamarbetet om det inte dyker upp någon ”ödesfråga”. En sådan skulle, enligt honom, kunna vara utbyggnad av fler kärnreaktorer.
Frågan är hur långt Miljöpartiet kan tänka sig att kompromissa för att sitta kvar på sina taburetter. Eller om man även i fortsättningen ska lyckas att sitta på två stolar samtidigt. Det återstår att se.
