Förra veckan gjorde Socialdemokraterna en kovändning i migrationspolitiken. Efter långa förhandlingar med regeringspartnern Miljöpartiet, gick Socialdemokraterna med på att föreslå en särlagstiftning för ensamkommande asylsökande, alldeles oberoende av skyddsskäl.
Regeringens förslag undergräver asylrätten, är djupt orättvist, riskerar att öka drunkningspåbuden på Medelhavet och kommer sannolikt bidra till att Sveriges befintliga parallellsamhällen breder ut sig än mer.
Tusentals ensamkommande, primärt unga afghanska män, skall beredas en möjlighet till uppehållstillstånd alldeles oberoende av den rättsordning som landat i att de saknar skyddsskäl. Trots att samtliga 28 EU-länder anser att Afghanistan är säkert att utvisa till, baserat på 28 st myndighetsbeslut där säkerhetsläget har analyserats, väljer regeringen att delvis gå denna grupp till mötes som följd av deras förmåga att driva opinion i sakfrågan.
Vad får regeringens förslag för konsekvenser?
För det första undergräver förslaget asylrätten. 8000-9000 (regeringens skattning) asylsökande utan asylskäl, vars ärenden har handlagts i ett land där ett individuellt ärende kan prövas i inte mindre än tre instanser, ska beredas en ny möjlighet till uppehållstillstånd trots att de saknar skyddsskäl.
För det andra är förslaget djupt orättvist och sätter lärare och rektorer i en svår sits. De avslagsmigranter som sköter sig i skolan får stanna. De som inte gör det eller har svårigheter att ta till sig utbildning får lämna Sverige. Lärare och rektorer kommer därmed spela en avgörande roll för individens möjlighet till uppehållstillstånd, något som Liberalernas migrationspolitiska talesperson också påtalar.
För det tredje signalerar förslaget att Sverige är beredd att lägga landets ändliga resurser på människor utan skyddsskäl i stället för på individer med skyddsbehov. Det kommer sannolikt bidra till att fler migranter söker sig till Sverige för att testa sin ”lycka”. Det i sin tur kan rendera ökade drunkningspåbud på Medelhavet eftersom det inte finns några lagliga vägar in i Sverige.
För det fjärde signalerar förslaget att jämställdshetsperspektivet inte är av vikt i migrationspolitiken. De mest utsatta i krigs- och konfliktzoner, kvinnor och barn, får stå tillbaka till förmån för män. Av de 162 877 som sökte asyl i Sverige 2015 var drygt 70 procent av manligt kön.
För det femte bereds de ensamkommande som ljugit om sin ålder vid ankomst till Sverige en ny möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd. Hur påverkar det utbredningen av Sveriges befintliga parallellsamhällen? Regeringen ville göra Sverige mindre attraktivt för asylsökanden, det var därför man lade om flyktingpolitiken. Hur går detta förslag ihop med linjen att normalisera Sveriges migrationspolitik med andra EU-länder nu när regeringen vill göra en särlagstiftning för att ge skydd till en grupp som saknar skyddskäl?
Förslaget har uppenbarligen inte föregåtts av en konsekvensanalys och belyser åter hur missriktad godhet får sätta agendan i migrationspolitiken. I en asylprocess ska skyddsbehovet vara styrande, inte den asylsökandes läshuvud. Regeringens förslag undergräver asylrätten och vänder ryggen åt dem som behöver vår hjälp allra mest. Det är ett kvitto på att Löfvens ministär ingenting har lärt av hösten 2015.
Callis Amid
Afghanistanveteran
