Tidningen NU bjuder på en allegorisk vårsaga nu i helgtäta maj, skriven av en av våra trogna läsare, Hans Christian Cars.
Pyton på väg
Nu vill jag berätta för Er hur vi har det här i byn sedan Pyton plötsligt dök upp tillsammans med en stor hop slagskämpar. Nåja, så plötsligt var det kanske inte, men in i det längsta hade vi förstås hoppats att han inte skulle komma alls, utan nöjt sig med att ha skövlat de byar där han redan varit och burit sig illa åt. Han är sannerligen ingen trevlig typ att ha att göra med. Ett sådant rykte som hans sprider sig snabbt mellan byarna.
Tyvärr är Pyton både storvuxen och stark. Tillsammans med sina söner kan han lätt hota dem som korsar hans vägar. De drar sig inte heller för att vandalisera bybornas hus, attackera männen och förgripa sig mot deras kvinnor. Värst är det emellertid för oss barn. Dem tvekar de inte att ge sig på i föräldrarnas frånvaro. Ja, faktiskt släpar de dem ibland med sig till deras egen by.
Nu, när ryktet spritt sig om att Pyton är i antågande, har våra föräldrar sagt åt oss tre bröder att vara på vår vakt, ifall han skulle dyka upp i vårt grannskap. Pappa går ibland ut om kvällarna tillsammans med grannarna för att bevaka omgivningarna. Då tar han vanligtvis med sig min äldste bror, ifall det skulle komma till handgemäng. Vi hoppas förstås på det bästa men riktigt säkra kan vi aldrig vara för Pyton är inte bara stor och stark, utan också hotfull och mycket aggressiv, våldsam och hämndlysten.
Sorgligt att säga har folk här hört att han anser sig ha rätt att överfalla vår by, eftersom han skulle ha ärvt den efter sin pappa som hette Stålman och hade yviga mustascher. Han var en elak karl som lät mörda tusentals bönder som kallades kulaker för att de hade så stora nävar att slå sina drängar med. De som blev kvar tvingades arbeta i gårdar som styrdes av Stålman.
Nu sägs det att Pyton tyvärr vill efterlikna honom, eftersom denne på sin tid härskat över massor av byar vars folk han stängde in bakom jättehöga järnstaket längs hela gränsen mellan hans byar och dem på den västliga sidan av gränsen
När Stålman dött vittnade många helt öppet om hur bestialiskt han burit sig åt mot dem han inte gillat. Sådana hade han låtit avrätta eller skickat ut i gula arkipelagen för att förtvina och dö, precis som Solche Nyttsson skrev och som Pyton nyss gjort mot Vavillniy som envist uppmanat alla att kämpa för sin frihet. Alltför få vågade ta hans parti, men många minns honom, trots att Pyton vill att man ska glömma honom. Men det vill inte vi som kan tänka själva.
Pyton har anlänt!
Eftersom Pyton nu dykt upp och börjat mucka gräl med oss, har vi hamnat i det ena råkurret efter det andra. Det är inte något som vi gillar. Gärna skulle jag leka med flera barn i andra byar på samma sätt som de. Det går emellertid inte, för nu har vi fullt upp med att slåss mot Pyton och hans anhang. Det finns faktiskt ingen i andra byar som jag hört talas om som gillar honom. Det skulle i så fall vara borgmästaren i Vitbyn som är Pyton underdånig och den i Ungbyn som tror att han kan vinna mot Pyton i poker. I övrigt säger sig nästan alla vara på vår sida.
Ibland skickar somliga byar hjälmar och knogjärn till oss och en hel del sköldar och många lansar för att vi ska kunna försvara oss bättre mot Pyton och hans ligister, men ingen kommer hit för att hjälpa oss med att jaga ut inkräktarna från vår by. Ändå är det faktiskt just här som Pyton vill erövra vår by som nu är vår sedan länge tillbaka. Ändå försöker han ta över den på de mest tarvliga sätt man kan tänka sig.
Många av våra föräldrar har farit väldigt illa i det ständigt pågående handgemänget och drabbats av allvarliga skador. Andra har till och med mist sina liv till följd av alla dessa bråk. Vi barn kan också drabbas, kanske allra värst av alla, för om ligisterna får tag på oss, släpar de hem oss till sin by. Nu har Pyton och hans anhang redan förstört massor av hus. Om detta skulle hända oss också, vart ska vi då ta vägen? Många mödrar har redan flytt med sina barn till andra fredligt sinnade byar. Det måste kanske mamma och jag också göra, för knappast någon kommer hit för att hjälpa oss. De skickar visserligen många bra grejer till oss och en hel del pengar förstås som vi kan köpa mera vapen för, men vad vi faktiskt behöver mest av allt är mer folk som är duktiga på att slåss.
Varför är då de som bor i grannbyarna och i den stora byn på andra sidan sjön så rädda för Pyton och hans hejdukar, att ingen vågar sig hit för att hjälpa oss med att jaga bort dem? Det vore så skönt om de bara försvann! Då kunde vi äntligen få tid att sörja dem som dödats, vårda dem som skadats och börja bygga upp våra hus igen. Men det går ju inte så länge Pyton bara fortsätter att härja här i byn!
För egen del hoppas jag att våra vänner i de andra byarna äntligen ska komma till vår undsättning. Borgmästaren i F-Byn lär faktiskt ha föreslagit detta, men ingen annan vill lyssna på det örat, så Makaron – som han heter – vågar nog inte göra slag i saken. En av anledningarna är att borgmästaren i T-byn menar att de som bor där redan varit med om tillräckligt många slagsmål och därtill fått ordentligt på pälsen i bägge fallen. Så, när allt kommer omkring, blir det nog ingenting av med Makarons idé, ifall han inte skickar sina egna slagskämpar förstås.
Kufarnas uppror
Längs den jättelånga gränsen till Pytons stora by ligger ett radband av byar som för länge sedan tillhört Stålman, innan alltsamman föll ihop. Gorbi som fick makten efter honom försökte inte alls bli som han. I stället ville han att alla bybor och han själv skulle bli mer öppna mot varandra och bygga ut och bygga om sin by på sätt som alla kunde vara med om. Tyvärr fanns det en del gamla kufar som tyckte att det varit bättre på Stålmans tid och därför sökte störta Gorbi för att själva ta makten, när denne var på semester långt hemifrån.
Hursomhelst kom kufarna dragande med sina stridsvagnar för att ta makten i Kremlin, men en modig man som hette Sjelvtsin stoppade dem alldeles själv genom att helt enkelt hoppa upp på en av vagnarna och läsa lusen av bråkmakarna. Det tyckte folket var så bra att de gjorde honom till borgmästare i stället för Gorbi som snart glömdes bort. Hans idéer om ett öppet och modernare samhälle brydde sig ingen längre om. Så Sjelvtsin kunde flytta in i Kremlin.
Tyvärr – måste man väl säga – är det just här som Sjelvtsin gör sitt riktigt stora misstag, vilket var att kalla till sig Pyton som någon slags hjälpreda. Hans andra misstag var att alltför ofta supa sig så full att denne uppkomling fick fria händer att styra och ställa som han ville för att ta makten över hela byn. Det borde han aldrig ha fått, för nu kunde han rekrytera hur många män som helst och tillverka alla slags vapen han behövde för att anfalla andra byar. Till en början gav han sig bara på folk som höll till i den egna byns mest avlägsna delar, men till sist angrep han också vår by.
Pytons angrepp
Så kom det sig alltså, att denne stridslystne, känslolöse och storhetsvansinnige terrorist anlände för att – som han trodde – med sitt anhang skrämma oss till att utan motstånd låta honom överta hela vår by, men på den punkten misstog han sig totalt. Hellre tog vi strid än lät oss kuvas.
Pytons plan var att snabbt erövra vår by och sedan angripa andra byar som Stålman på sin tid slagit under sig, men som nu var fria. Än i dag hoppas Pyton kunna erövra några av dem, men det blir nog inte så lätt för honom som han kanske tror, för nu har alla byar sedan länge siktat in sig på att hålla ihop i en allians som också vi skulle vilja vara med i. Men det går inte, sägs det, inte ännu, men man skickar oss vapen då och då och önskar oss lycka till. Det låter lätt att säga, men av knogjärn, lansar, slangbellor, sköldar och bössor behöver vi allt vi kan få och mer därtill.
I början fick vi det mesta från borgmästaren i byn på andra sidan sjön, men detta har tyvärr upphört på grund av att en person som heter Stump satt sig på tvären. Hans anhängare anser också att vi redan fått tillräckligt med vapen från dem. Så nu tycker man att vi i vår by borde klara oss själva. Värst av allt vad Stump sagt var att Pyton kunde göra vad han ville med de byar som inte kunde försvara sig själva. Det var så dumt att man kunde tro att denne Stump trillat ner från en annan planet.
Man kan fråga sig var han får allt ifrån och varför han över huvud taget yttrar sig, när han ändå snart skall ställas inför rätta för högförräderi eller vad det nu kan heta, när man gjort sig skyldig till att ha lockat sina anhängare att ockupera byns rådhus. Som alla vet ledde detta till att många människor dödades. Att en person som Stump fortfarande går lös är egentligen helt obegripligt, tycker jag, men det vill jag inte fördjupa mig i. Andra länder, andra seder.
Den allra största byn ligger på andra sidan sjön. Tillsammans med den har många andra byar beslutat att gemensamt försvara sig ifall någon av dem skulle angripas. Tyvärr har inte vi fått komma med i den föreningen. I varje fall inte så länge som Pyton angriper oss. I grannbyarna ser man nu över sitt försvar genom att skaffa sig allt fler vapen av olika slag och lära folk att hantera dem.
Pytons hejdukar vill säkert motsvara hans förväntningar, fastän han tvingat dem att riskera sina liv i kampen mot oss, men för Pyton själv har jag verkligen inget till övers, eftersom han är så grym och hjärtlös att han inte ens bryr sig om hur det går för dem som slåss mot oss. Han skaffar bara fram flera. Faktiskt vet jag inte vad han bryr sig om förutom sig själv och hans eget storhetsvansinne, men i grund och botten är han inget annat än en mordisk tyrann som inte skyr några medel att erövra och undertrycka andra.
Ändå bor jag hellre här med mina föräldrar och bröder som slåss mot barbarerna än i Pytons by där allt kontrolleras av honom. För det skulle jag inte stå ut med.
Av Hans Christian Cars
