Man skjuten med flera skott i Malmö. Man ihjälskjuten i Göteborg. Ännu en ung man mördad på Malmös gator. Ingen gripen för skottlossning i Malmö.
Listan med rubriker där någon har blivit skjuten kan bli hur lång som helst. I dag sker nästan en skjutning per dag i någon av Sveriges tre största städer – Stockholm, Göteborg och Malmö.
Många av skjutningarna sker på öppen gata mitt bland oskyldiga medborgare. Och det grova våldet tenderar att bli ännu grövre och brutalare, inte minst därför att den organiserade brottslighetens tillgång till tunga vapen har ökat. Vi ser en utveckling som är ett allvarligt hot mot rättssamhället och enskilda människors trygghet.
De många skjutningarna i våra storstäder har också blivit till en allt större utmaning för polisen. Stora utredningsresurser läggs på just detta medan annan brottslighet prioriteras ned.
Helt klart måste ytterligare ett antal åtgärder till för att komma till rätta med det som nu pågår. Samhället kan inte stillatigande se på när personer mördas inför öppen ridå och oskyldiga som befinner sig i närheten riskerar att skadas. Gängkriminaliteten och droghandeln, som ofta är ett bakomliggande problem, måste stävjas.
SVT hade häromkvällen ett inslag där polisen i Malmö berättade om sin uppgivenhet. Bland annat beskrev man hur flera personer har gripits med vapen på sig bara under de senaste veckorna. Men så fort de erkänner grovt vapenbrott så släpps de ut på gatan igen, ofta bara efter ett par timmar. Därefter kan de fortsätta att begå grova brott, och till och med mord, i avvaktan på utredning och rättegång.
Så får det bara inte gå till. Det är en central trygghetsfråga att ytterligare öka insatserna mot vapenbrott.
I Malmö har polisen sneglat mot grannlandet Danmark. Där är vapenlagstiftningen betydligt skarpare. I motsats till i Sverige släpps inte den som har blivit gripen med ett vapen ut från häktet innan dom har fallit, något som den danska polisen menar leder till färre brott och färre spontana skjutningar.
Det borde vara något för de svenska lagstiftarna att titta närmare på. I dag krävs ett ministraff på två år för att ha häktning som huvudregel. Inrikesminister Anders Ygeman sade i söndagens Agenda att det som nu sker är orimligt och att man måste ändra häktningsreglerna eller skärpa straffen och ha snabbare lagföring.
Det låter ju bra, men frågan är om Anders Ygeman menar allvar eller om det bara är snack från hans sida. Här finns dock möjlighet att visa handlingskraft. Förslaget är värt ett snabbspår. Det kan knappast vara någon konst för departementets jurister att snickra ihop ett par paragrafer som kompletterar befintlig lagstiftning och sedan skicka ut förslaget på snabbremiss. Då skulle vi ha en proposition redan i vår.
Det är en trygghetsfråga för gemene man att såväl polis som lagstiftare tar skjutningarna på allvar. Annars kan det komma att gå riktigt illa.
