I tisdags kom Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Om hans åtgärder, exempelvis ett generellt tak för uttag av vinster, blir verklighet kommer vi alla att bli stora förlorare.
Den valfrihetsrevolution, som förre FP-ledaren Bengt Westerberg och den dåvarande regeringen, startade i början av 1990-talet, kommer med bara några få pennstreck att raseras. Allt för att Vänsterpartiet har tillåtits att ha ett alltför stort inflytande på den rödgröna regeringens budget. Det har till och med gått så långt att V-ledaren Jonas Sjöstedt på DN Debatt i måndags helt fräck skriver att ”om det skulle visa sig att utredningens förslag inte uppfyller överenskommelsen är det överenskommelsen som gäller”. Han villkorar ett fortsatt samarbete med regeringen med att det är Vänsterpartiets förslag som ska gälla.
Men, säger då vän av ordning, svenska folket vill ju inte ha vinster i välfärden, det visar varenda opinionsundersökning.
Nja, det är en sanning med modifikation. Det är ett fåtal enskilda fall som sticker i ögonen. De allra flesta vill även fortsättningsvis välja sin egen vårdcentral eller förskola och skola till sina barn. Och självklart vill man att ska gamla mamma få bo på det äldreboende som hon väljer.
Men det är inte den frågan som har ställts.
Två tunga socialdemokrater, Widar Andersson och Kjell-Olof Feldt, har bägge varnat för det som skulle hända om Reepalus förslag blir verklighet. Förre finansministern Kjell-Olof Feldt skrev för ett år sedan att ”det givetvis finns det anledning att förhålla sig kritisk till att det uppenbarligen går att göra snabba pengar inom skola, vård och omsorg”, men att ”det är länge sedan ett så långgående ingripande i den fria företagsamheten har torgförts av en svensk regering”.
Och Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, sågade häromdagen hela idén vid fotknölarna:
”Att agitera mot vinster på det sätt som S gör saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Det är absurt att beskriva vårdens, skolans och omsorgens problem som om de vore orsakade av företag och vinster. Det finns kort sagt inga erkända vetenskapliga och/eller erfarenhetsmässiga studier eller utvärderingar som ger belägg för sådana uppfattningar. Det fantasifulla talet om att företagens vinster ”stjäl miljarder” från skattebetalarna är på motsvarande sätt just fantasier.”
Socialdemokraterna och Stefan Löfven borde lyssna på dessa bägge herrar i stället för att bli ett lydparti till Vänsterparti. Och dessutom ta emot Alliansens utsträckta hand om en bred politisk överenskommelse över blockgränsen.
Annars är risken stor att de många privata verksamheter, som nu sporrar såväl varandra som de kommunala alternativen, inte kommer att finnas kvar om utredningens förslag blir verklighet.
Det är kvalitetskraven, inte vinsten, som ska regleras. Precis som Alliansen förordar bör därför sanktionerna skärpas och förstärkas för dem som missköter sig. På så sätt slår vi vakt om vår tids stora valfrihetsreform.
