ANALYS. Mikael Damberg presenterade på fredagen Socialdemokraternas budgetmotion och riktade i vanlig ordning stark kritik mot regeringens budgetförslag. Socialdemokraterna vill framställa sitt motförslag som en satsning på ”vanligt folk”, men det innehåller framför allt en massiv ökning av pengar till byggföretag och till subventioner av olika slag.
Det är givet att en S-budget i opposition får en helt annan profil än en borgerlig budget, även om skillnaden i regel är betydligt mindre när S själva sitter i regering. Den effekten fanns också med i det Damberg presenterade.
Han inledde med en slags spelad ”ursäkt” till de journalister som letat sig till riksdagens presscenter, eller som följde presskonferensen via nätet.
– Ni har hört mig säga det här många gånger förut, sa Damberg när han inledde sin kritik av regeringens politik.
– Under den här hösten har jag stått här ganska många gånger och påpekat att Sverige tillhör Europas bottenliga när det gäller tillväxt. Att arbetslösheten är den högsta på tio år. Att vanliga löntagare har förlorat tio års reallöneökningar.
Han fortsatte med att nämna skjutningar, den gröna omställningen samt sjukvårdens kris som problem som regeringen enligt Socialdemokraterna inte har lösningar för.
Ändå presenterar inte Socialdemokraterna en budget som angriper de främsta problemen de spelar in i kritiken mot regeringen, utan som bygger på en massiv ökning av offentlig konsumtion och investeringar, i hopp om att detta ska innebära både fler jobb och en skjuts för tillväxten.
Tillskotten till ”vanligt folk” är mer begränsade:
- Barnbidraget höjs med 200 kr/månad
- Studiebidraget höjs med 200kr/månad
- Bostadstillägg för pensionärer 200kr/månad
- Vad S kallar för en ”rättvis skattesänkning för vanligt folk”, samtidigt som de säger nej till regeringens jobbskatteavdrag
De skjuter visserligen in sig på områden där Tidöregeringen valde att lämna beloppen oförändrade, som i fallet med barnbidrag, men höjningarna är ändå att anse som förhållandevis små. Bara inflationen har ätit upp mer än hälften av S förslag till höjning, vilket förstås är mer än regeringen föreslagit men ändå inte riktigt motsvarar hur mycket Mikael Damberg slår på trumman för förslaget.
Olika utformade skattesänkningsförslag
Vad de menar med ”rättvis skattesänkning för vanligt folk” är ett annorlunda utformat förvärvsavdrag, där flera olika inkomstslag räknas in vid sidan av lön för arbete. Det betyder att skatten sänks även för den som har a-kassa, sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Sänkningen trappas också av snabbare, för att koncentreras på inkomster under brytpunkten för statlig skatt.
Den blir, som en effekt av det, också något lägre. Medan regeringen räknar med att deras förslag ska ge en genomsnittlig skattesänkning på cirka 2600 kronor för en löntagare, innebär S förslag enligt deras beräkningar cirka 1600 kronor sänkning av skatten på inkomster under brytpunkten. Men eftersom profilen är olika, så betyder det att olika grupper av löntagare kommer att påverkas olika mycket beroende på utformningen, jämfört med regeringens något större sänkning. I praktiken kan det sägas väga arbetslinjen i Tidöpartiernas utformning mot ett S-förslag som är neutralt i förhållande till hur inkomsten förvärvas.
Det betyder ändå att Socialdemokraterna liksom regeringen laborerar med en skattesänkning som det huvudsakliga förslaget för att stärka hushållens ekonomi. Ovanpå det kommer deras förslag till höjda barnbidrag och bostadsbidrag, som inriktas på framför allt barnfamiljernas ekonomi.
Sjukvård och gängvåld
Socialdemokraternas prioriterade frågor i övrigt, som Damberg framhöll flera gånger under presentationen, var sjukvård och gängvåld. Satsningarna inom dessa områden var dock även de förhållandevis blygsamma, i jämförelse med vad regeringen redan presenterat för åtgärder. S försöker hålla jämna steg i utvecklingen och lägger förslag som ofta ”skuggar” regeringen.
Dock kan det vara så att förslagen innebär olika saker, vilket påverkar satsningarnas effekter. Tidöpartierna gav till exempel skolan en ökning med 2,9 miljarder i budgetförslaget, medan Socialdemokraternas budgetmotion innehåller 3 miljarder – alltså en liten aning högre belopp, men under rubriken ”Bryt nyrekryteringen och stoppa gängvåldet”. Pengarna ska enligt S-motionen gå till att ”bryta utanförskap och nyrekrytering redan i klassrummen”, vilket betyder att det finns andra förbehåll för hur de får utnyttjas.
Det ska sägas att en del av det som Socialdemokraternas lägger till här, också delvis motsvaras av andra satsningar som regeringen gör på bland annat förebyggande sociala insatser med medel till att utveckla så kallade ”skolsociala team”. Sammantaget ger det mer medel till skolan, inklusive det sociala förebyggande arbetet i skolan.
Sjukvården är ett särfall. Den huvudsakliga finansieringen ska vara via regionernas skatteintäkter. Det är idag fler regioner som styrs av socialdemokratiskt ledda koalitioner än under föregående mandatperiod när S satt i regeringen. Inte minst har S tagit över majoriteten i Region Stockholm – och där inlett stora nedskärningar på sjukvården, som NU skrivit om flera gånger. (Psoriasisvården, ätstörningsvården, attack mot vårdvalet.)
Damberg gjorde ett nummer av att ”regeringens satsningar var siffertrixande”. Då räknade han bara beloppet, inte vad det avsåg. Implicit ligger då att det är regeringens ansvar att ”täcka upp” för minskade intäkter eller stramare ekonomi.
Detta hade S kunnat ha en poäng med, i fall deras förslag till skattesänkning inte också i huvudsak inriktats på att sänka de skatter människor betalar till kommuner och regioner. En stor del av befolkningen betalar ju inte skatt till staten – och skatteintäkterna över brytpunkten är förhållandevis små i jämförelse. Om staten skulle sänka en skatt som bara drabbar dess egen ekonomi, skulle det kunna handla om att sänka momsen i första hand, eller arbetsgivaravgifterna.
S föreslår mer eller mindre samma sak som regeringen när det gäller att försvaga regionernas ekonomi, men anklagar samtidigt regeringen för att inte skjuta till tillräckligt med pengar för den verksamhet som Socialdemokrater runt om i landet ansvarar för.
Socialdemokraterna för fram förslag om att öka de allmänna statsbidragen till regioner och kommuner med 6 miljarder. Dessutom föreslås 3 miljarder till ökad personal för att minska vårdköer.
Är detta är mer än regeringen föreslagit? Det är svårt att säga, men sannolikt inte. Det beror lite på hur vi summerar olika siffror. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen riktade och tillfälliga satsningar inom området sjuk- och hälsovård med drygt 9,6 miljarder för 2025 för att därefter trappa av något under 2026 och 2027.
I gengäld skjuter regeringen till mindre under utgiftsområde 25, ”Allmänna bidrag till kommuner”, där beloppet minskar med drygt 1 miljard när olika tillfälliga stöd avvecklas.
Den tredje faktorn att väga in är att generella stöd ofta används mer utspritt i alla kommunens eller regionens verksamheter, jämfört med öronmärkta medel. Det gör att det är omöjligt att veta hur mycket av S förslag som faktiskt kommer att satsas på sjukvården, annat än i efterhand.
Massiva satsningar på byggföretag
De verkliga vinnarna i Socialdemokraternas budgetförslag är ägare av byggföretag och fastighetsbolag. Här satsas det mycket pengar. Det handlar om att subventionera husbyggande, vägar och järnvägar samt energi – inte minst vindkraft.
Totalt cirka 660 miljoner kronor ska skjutas till för att snabba upp byggande av vindkraftverk på land, ”snabbhetsbonus”, energieffektivisering av flerbostadshus samt andra åtgärder för att minska deras utsatthet för pristoppar.
Företagsstöden ska också öka vad gäller det så kallade ”Industriklivet”, kopplat till den gröna omställningen, med en halv miljard. Dessutom vill Socialdemokraterna stoppa in ytterligare en halv miljard i företags FoU, forskning och utveckling, via statliga Vinnova.
Godstrafik till sjöss ska subventioneras med 300 miljoner. En halv miljard ska öka takten i att underhålla vägar och järnvägar. En mycket blygsam ökning av ett anslag som för 2025 föreslås bli 80 miljarder om året, men där också regeringen föreslår mycket kraftiga ökningar fram till 2037. Det motsvarar knappt 6 procent årligen i början av perioden, och ännu mindre i slutet av de tolv åren som infrastrukturpropositionen omfattar. Men den fördelningspolitiska profilen – som S brukar värna – betyder alltså att byggföretag ska ges en halv miljard extra om året av statliga medel.
Bostadsbyggande och byggkrediter förstärks i S budgetmotion med sammanlagt 8 miljarder kronor och upphandling av allmänna kommunikationer, tåg och flyglinjer, ska subventioneras med ytterligare 300 miljoner.
Tabell, S förslag som ger tillskott till företag och företagsägare
Energiområdet
Industriklivet
FoU-bidrag via Vinnova
Godstrafik till sjöss
Underhåll vägar och järnvägar
Upphandling rikstrafik
Byggsubventioner, byggkrediter
SUMMA
660 miljoner kr
500
500
300
500
300
8000
10 760 miljoner kr
Är detta ett oschysst sätt att räkna? Det är det förmodligen, men det följer samma retorik att misskreditera syftet med ökningsförslagen som Socialdemokraterna själva använder, inte minst i kritiken av regeringens förslag till jobbskatteavdrag.
När S presenterar sitt budgetförslag vill de framhålla det som en mer socialt ansvarstagande budget är det regeringsförslag de opponerar på, men samtidigt är även deras största förslag till utgiftsökningar inom områden som knappast kan sägas vara riktade till ”vanligt folk”. Om något, kanske en ökad efterfrågan på arbetskraft inom byggsektorn betyder att LO-männens löner ökar något snabbare än de annars hade gjort. Men förslag om att subventionera verksamhet inom vissa sektorer blir inte automatiskt fria från att gynna företagens ägare, bara för att det är Socialdemokraterna som föreslår det.
Sammanfattningsvis lägger Socialdemokraterna fram en budgetmotion som har viss skillnader på radnivå, jämfört med regeringens. De vill inte styra lika hårt att medel till kommuner och regioner används till sjukvård, skola eller äldreomsorg specifikt. De har en annan profil på sitt skattesänkningsförslag som utmanar arbetslinjen och de vill subventionera fram tillväxt inom framför allt bygg. och energisektorn på marginalen lite mer och lite snabbare än regeringen föreslår. I övrigt är skillnaderna av allt att döma mycket små.
Ulf Schyldt