Jag tror inte att vi kan förbise den sorgliga period som partiet befinner sig i just nu. Vårt parti har diskuterat Januariavtalet, vilket regeringsalternativ vi föredrar i valet 2022, vilka partier vi kan umgås med och vilka partier vi vill hålla oss ifrån. Ingen sitter med facit i hand och ingen vet hur det kommer att gå.
Den 28 mars kommer partirådet att besluta om en inriktning. Min bedömning är att om ingen kompromiss presenteras och accepteras så kommer frågan att hänga kvar till landsmötet i höst. Det vore enligt min uppfattning förödande för partiet. Jag hoppas därför att vi fram till den 28 mars hittar en försoning. Det handlar inte om att underminera någon part, utan om att partiet ska enas bakom en linje som inte behöver revideras vartannat år.
Jag är socialliberal. Jag valde mitt engagemang i dåvarande Folkpartiet av olika anledningar, främst på grund av internationalism och företagsfrihet. Jag har under alla år känt mig trygg som liberal och har tillsammans med partiet kämpat i minst sex valrörelser med en stolthet att representera ett anrikt parti som tagit historiska strider för att värna den individuella friheten. Vår liberala motpol är kommunism, fascism, nazism, extremism och nationalism.
Vi har tagit många kamper genom historien. Med den liberala kampen vill jag påminna om att det land vi lever i idag är en produkt av gradvis positiva förändringar under århundraden och är resultatet av rörelser som gått in och ut ur landet. Rörelser av människor, varor och idéer. Dessa har gjort Sverige till ett rikt land tack vare liberala reformer. Därför måste vi liberaler fortsätta kämpa för rörlighet, öppenhet, jämställdhet, frihet och människors lika värde.
Liberaler har alltid kämpat mot alla former av förtryck, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Det är därför en plikt för oss, dagens liberaler, att arbeta vidare i samma anda, under den historiska resa som gjort världen en bättre plats och fört människor närmare varandra. Det är en historia av kamp mot samhällets stillastående med botemedel som exempelvis ökad handel och kulturell förståelse. Vilket arv förvaltar de nationalistiska krafterna? Vilken historia skriver vi idag?
Vår ideologi, liberalismen, har en rik och för mänskligheten positiv historia som vi liberaler kan vara stolta över.
På 1600-talet, föddes liberalismen som reaktion mot den världsliga och religiösa makten – mot kungamakten och kyrkans män. Hur ska konflikter lösas? Liberalismen gav svaret på frågan med tolerans och individuella rättigheter. Vi kan leva i fred med varandra trots att vi har olika uppfattningar. Det var på den tiden revolutionerade idéer.
På 1700-talet, fortsatte dessa revolutionerade idéer att utmana makthavarna. Liberaler kämpade mot slaveri, feodalism och kvinnoförtryck. Tankar och förslag om maktdelning, demokrati, religionsfrihet, individuella friheter, fri företagsamhet och fri handel började tack vare liberala tänkare och politiker att slå rot.
På 1800-talet, som betraktas som liberalismens århundrade, stred liberalerna för yttrandefrihet, öppna gränser, mindre statlig och kunglig inblandning i ekonomin, avskaffandet av slaveriet och livegenskapen, näringsfrihet och ett utbildningsystem för alla. Mot slutet av 1800-talet hade liberalismens idéer befriat stora delar av Europa från förtryck och fattigdom.
På 1900-talet, ett århundrade tyngt av krig och totalitära ideologier, var liberalerna de främsta motståndarna till kommunismen, fascismen och nazismen i samtliga delar av Europa. Därför var det alltid liberaler som fick betala det högsta priset och råkade illa ut i despoternas samhällen.
Under 2000-talet har många diktaturer störtats och liberala reformer lagt grunden till globaliseringen. Vi i västvärlden kan röra oss fritt och åtnjuta mycket frihet. Liberalernas 500 år av kamp har också lett till att miljoner människor runt om i världen har kunnat utbilda sig, utforska sina intressen, bättra på sina färdigheter, jobba och utföra handel och därigenom lyfts från fattigdom.
Liberaler har alltid kämpat mot alla former av förtryck, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Det är därför en plikt för oss, dagens liberaler, att arbeta vidare i samma anda, på den historiska resa som gjort världen bättre och närmare. Det är en historia av kamp mot stagnation och för ökad kulturell förståelse. Vilket arv förvaltar våra politiska vänner och ovänner? Vilken historia skriver vi nu?
När jag stolt berättar min liberala historia så är jag rätt så säker på att en del partier har svårt att hänvisa till något bra historieexempel där nationalism och protektionism har styrt historien i rätt riktning, utvecklats till något bra eller gjort världen till en bättre plats. Det är snarare tvärtom. Det finns många fall på hur nationalistiska och främlingsfientliga krafter lett länder in i krig, elände och fattigdom utan att man behöver gå in på kommunismens, fascismens och nazismens katastrofer.
Jag är stolt liberal med en rik historia och jag vill att mitt parti Liberalerna ska axla arvet i ytterligare 500 år av kamp för en bättre värld. Det är det vägvalet måste handla om.
Mohamad Hassan är kommunalråd (L) i Uppsala
Inför Liberalernas partiråd 28/3 publicerar tidningen NU extra många debattartiklar på nätet som inte fick utrymme i tidningen.
