Anna Manell är rektor på vuxenutbildningen Linné i Uppsala. NU har följt med till studentstaden för att reda ut begrepp och slå hål på fördomar om vuxenutbildningen och dess roll i ett alltmer förändrat behovs- och samhällsklimat.
Text och foto: Erick Löfdahl
Vid Fyrisån, i anrika lokaler, slår sig Anna Manell ner i en fåtölj med utsikt mot höga alar som ännu inte har hunnit byta om till höstskrud. På Linnéskolan läser omkring 1500 elever i alla åldrar över 20 år. De har en sak gemensamt: de vill gå vidare, skaffa sig ett arbete eller en utbildning som i sin helhet ger dem en väg framåt i livet.
Manell har länge varit politiskt aktiv i Liberalerna, där hon sitter i utbildningsnämnden i Uppsala. Hon kommer ursprungligen från Stockholms-kommunen Nacka, men har bott i Uppsala sedan 1996.
– En stor majoritet som läser här på grundläggande nivå är kvinnor. Jag älskar vuxenutbildningen, den är en fantastisk möjlighet att få chansen att läsa när man inte har gjort det tidigare. Det kan vara elever som har ganska stora skolmisslyckanden bakom sig, men som ändå är modiga att komma tillbaka, säger Anna Manell.
Den första bilden som många får av vuxenskolan kanske är slöa medelklassungdomar som önskar läsa upp sina betyg. Av någon oanad anledning har de inte tillräckligt höga betyg för att komma in på den universitetsutbildning som de strävar efter.
– Många lever kvar i villfarelsen att eleverna ska glida in här och komplettera lite, och sedan gå vidare på universitetet. Klart att de finns, men de är av absolut minoritet, säger Anna Manell.
I stället är det elever som verkligen behöver hjälp som söker sig till vuxenutbildningen, menar Manell. Skolans utbildningsform pekar också mot detta, eftersom den har en traditionell klassrumsundervisning. Dessutom är det knappast några stereotypa medelklassvenssons som är representerade här, utan människor från en uppsjö av olika länder och bakgrunder. Uppsala kommun ger stöd till dessa elever, med en viss grundpenning per elev och år. Så är dock inte fallet på alla ställen runtom i landet.
– Moderaterna i Växjö tycker att man bara ska få betalt för de elever som blir godkända. Då ska man lyfta exemplet för de elever som vi har här på grundläggande nivå, som är utskrivna från särskolan och kämpar på. Det går ganska långsamt för några av dem. Vissa kan behöva gå om kursen två gånger. Ska vi ha råd att ge de här människorna chansen att lyckas i skolan, då kan vi inte ha ett finansieringssystem som motarbetar det, säger Anna Manell.
Hur ser då den typiska vuxenutbildningseleven ut? Svaret är att det inte finns någon sådan bild. En del jobbar, en del har familj. Vissa kan inte vara med på den vanliga katederundervisningen, utan behöver läsa på distans och andra med flex. Det är i den följden som ordet ”flexibilitet” klingar till och sedan upprepas av Anna Manell. Flera utförare, så att man verkligen kan få upp en bredd som gör att fler elever hittar den studieform som passar dem. Men även mer samarbete med studieförbunden och folkhögskolorna.
– Vi har elever med stora svårigheter där lagstiftningen inte har hängt med. Å ena sidan behöver de stöd, och andra sidan ska vi inte ge dem det. Det blir en alltmer komplex elevgrupp som vi har att jobba med, säger hon.
På Linnéskolan har lärarna skyldighet att göra de anpassningar som krävs inom klassrummet, men skolan ska också ge eleverna det stöd som de behöver.
– Jag har anställt två specialpedagoger, både för att stötta elever och lärare. Mina lärare ska också gå läslyftet och lära sig språkutvecklande arbetssätt.
Läslyftet är en fortbildning för lärarna, som pekar mot att så många elever på skolan har ett annat modersmål än svenska. Detta leder oss till de olika utbildningar som ges på skolan, där den största av dessa är SFI. Många av de som har gått på SFI går sedan vidare och läser på grundläggande nivå, vartefter de kan söka sig till gymnasiekurser. Skolans olika kurser ges fortlöpande, man har med andra ord inget sommarlov i traditionell bemärkelse.
– Vi har en skyldighet att ha undervisning hela tiden, SFI går var fjärde vecka året runt, säger Anna Manell.
En annan viktig del i skolan är Lärvux, som vänder sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning eller förvärvad hjärnskada.
– På Lärvux har vi allt från 23-åringar till 65-åringar. Det som är bra med detta är att Sverige tror att även personer med funktionsnedsättning har ett livslångt lärande.
Tidningen NU har nyligen haft ett tema om lärarbristen inför skolstarten. Men det är inte något som Anna Manell har märkt av.
– Jag har haft tre tjänster ute sedan jag började i mars, varav 20-30 sökanden per tjänst och 80% behöriga. Jag la ut en tjänst mitt i sommaren, efter midsommar, och fick 23 sökanden. Vi har inte upptäckt lärarbristen. Jag tror att det är väldigt många som är lockade att jobba här.
Den typiska läraren inom vuxenutbildningen har oftast många år på nacken och en längre erfarenhet från grundskola och gymnasium.
– De tycker att det är spännande att jobba med vuxna, det är en helt annan pedagogik. Man har ett helt annat förhållningssätt, är inte klassföreståndare och behöver inte ha kontakt med föräldrar. Jag har inte många föräldrar som ringer mig heller, det händer, men då gäller det vuxna personer. Vi har heller ingen skyldighet att lämna ut något, det får vi helt enkelt inte, infogar Manell.
En annan orsak till att erfarna lärare söker sig till vuxenutbildningen är att bemötande och personlighet spelar en stor roll.
– Personlig lämplighet är jätteviktigt, vi anställer bara behöriga lärare och det är inga problem. Möter man elever som har haft svåra skolmisslyckanden bakom sig, måste man verkligen ha en fingertoppskänsla som lärare.
Anna Manell sitter i utbildningsnämnden i Uppsala. Men hon har inte varit engagerad i vuxenutbildningen politiskt. Visserligen ingick den i utbildningsnämnden fram till årsskiftet.
– Det var inte så mycket fokus på den då, eftersom det är arbetsmarknadsnämnden som beställer och har ansvar för vuxenutbildningen. Nu tilhör hela vuxenutbildningen arbetsmarknadsförvaltningen, säger Anna Manell.
Arbetsmarknadsinsatser är en annan viktig del av vuxenutbildningen, och den punkt där denna faktiskt skiljer sig mest från grundskola och gymnasium i vanlig bemärkelse. Man arbetar på ett helt annat sätt med målet att de som går kurserna ska kunna få ett arbete när de väl är klara. Flera av kurserna är också rent praktiska och yrkesinriktade, som till exempel en vårdutbildning, som har många sökanden på skolan.
– Kommunen har fått ta över rätt mycket ansvar av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsinsatser. För att det är så trögt där. Man har valt att lägga pengar på att få saker gjorda i stället.
Mycket talar också för att de som har gått på vuxenutbildningen Linné får arbete.
– Vi har Sveriges lägsta arbetslöshet i Uppsala. Vi har också en stor arbetskraftsbrist. Bara man har en gymnasieutbildning, har man jobb i den här regionen.
På grundläggande nivå är det svenska, svenska som andraspråk, matte och engelska som gäller. När en elev väl har fått godkänt i de ämnena kan denne gå vidare till gymnasienivå. Där är det också störst fokus på grundämnena. Det går inte att ha långa ledtider på skolan eftersom de både kan ha många sökande till en kurs, eller inga alls.
– Man får stöka runt med personal. De är ganska härdade, det blir snabba ryck och inte alltid som man har tänkt sig. Våra kurser är inte på ett år, utan på 5 till 20 veckor. Det normala är att läsa tre till fyra ämnen. Tanken är att vi ska kunna individanpassa så långt som möjligt.
Men en del elever som kommer till skolan hamnar mellan stolarna, de är varken godkända eller icke-godkända.
– Vi märker av ”snällbetygen” här, tillfogar Anna Manell.
Elever som har godkända betyg men som ändå inte har de kunskaper som krävs för att gå vidare och klara nästa nivå och kurs.
– Vi kan inte göra så mycket, eftersom de redan är godkända – de har inte rätt att gå om kursen. Samtidigt klarar de inte av att gå vidare och behöver stöd.
Även om det finns kritiska tecken på hur en försämrad grundskola avtecknar sig inom vuxenutbildningen, återfinns likväl en framåtanda. Både den som innebär att hjälpa funktionshindrade, men även att integrera nyinflyttade människor i det svenska samhället. Anna Manell skiner upp och ler stort i salen där vi sitter.
– Flera ambitiösa lärare leder en kör på skolan: SFI-kören! De träffas en gång i veckan, det är jättemånga som går dit. I går sjöng de Kents Sverige, om sill och nubbe. Jag bara kände att alla floskler som hade kunnats säga var sanna. Alla superlativ gick all in! Det är därför vi är här, tänkte jag. Därför är vuxenutbildningen så fantastisk! Jag träffade en kvinna från Brasilien där. Hon sa: ’Det här är mitt nya land och jag ska bli socionom!’ ”
