Lite i skuggan av de stora bilaterala frihandelsförhandlingarna, till exempel det mellan EU och USA (TTIP) eller det mellan USA och 12 asiatiska och latinamerikanska länder (TPP), pågår också globala ansträngningar att rädda det som räddas kan av WTO och Doharundan.
WTO är den globala handelsorganisation som bildades för 20 år sedan, en modern efterföljare till efterkrigstidens GATT. Idag är 161 länder medlemmar, Seychellerna tillkom senast i april och flera står på kö. WTO har bidragit till att främja handel, tillväxt, lösa internationella och bilaterala handelskonflikter samt stödja utvecklingsländer att komma in i det internationella handelssystemet. Handel är som alla liberaler vet ett fantastiskt sätt att ta sig ur fattigdom.
Det råder en allmän enighet om att WTO:s konfliktlösningsmekanism fungerar bra och att vi behöver internationella regler. Men WTO har inte riktigt hunnit med de senaste årens utveckling med komplexa värdekedjor, digitalisering, ursprungsmärkning, investeringsskydd etcetera.
Det finns massor att ta itu med men först måste DOHA-rundan komma på plats. Doha Development Round lanserades redan 2001 och många försök har gjorts att avsluta den. Nu står den inför ett sista avgörande.
Intensiva förberedelser pågår inför ministerkonferensen i Nairobi i december där det är ”make or break”.
Antingen lyckas världen komma överens om ett avtal som fokuserar på utvecklingsländerna och som liberaliserar handeln med jordbruksprodukter, varor och tjänster, eller så måste vi inse att Doha är död.
Det finns en global vilja att komma överens och EU går i bräschen för att stötta generalsekreterare Azevedos ansträngningar att hitta kompromisser för att ta itu med de obalanser i det globala handelssystemet som fortfarande finns, till exempel jordbruksstöd i den rika världen, och som framför allt hindrar utvecklingsländerna att exportera och utvecklas.
Förhandlingarna är svåra och en framgång är långt ifrån garanterad. WTO är en oumbärlig internationell organisation, men trovärdigheten har skadats av årens ältande med Doha.
Efter den internationella ekonomiska krisen behövs mer än någonsin ett forum för globalt arbete med tillväxt, regler och investeringar. Inte minst för de allra fattigaste länderna är detta viktigt eftersom det är för dem internationella regler och globala öppningar behövs mest. Därför måste vi göra vårt yttersta för att enas i december.
Cecilia Malmström
Sveriges EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor.
Hon har även varit EU-minister (FP).
