Ett fungerande samhälle kräver en diskussion om det offentligas användning av begränsade skattemedel som vilar på saklig grund, där vi kan stöta och blöta argument mot varandra. I stället utelämnas våra argument genom att hävda att vi inte skulle förstå skolbibliotekens värde. Är man ansvarig politiker och sitter på pengapåsen som kan möjliggöra en ökad läsförståelse för den grupp som halkat efter, gör man debatten en djup otjänst.
Läsförståelsen har försämrats bland svenska elever. Men det är inte en generell trend. Läsförståelsen för fjärdeklassare som pratar svenska hemma är oförändrad. Försämringen i läsförståelse drivs helt av elever som inte talar svenska i hemmet.
Trots att läsförståelsen alltså endast försämrats för en specifik grupp, väljer regeringen en generell satsning på bemannade skolbibliotek. Från och med 2025 ska alla skolor enligt lag ha bemannade bibliotek. I höstbudgeten anslog regeringen 216 miljoner kronor för 2025, och därefter 433 miljoner kronor årligen. Vi menar att satsningen riskerar bli verkningslös om syftet är att förbättra läsförståelsen hos den grupp som halkat efter.
Kunskapsläget över skolbibliotekens inverkan på barns lärande är mycket osäkert. Den enda studie som kan göra anspråk på orsakssamband är genomförd i Indien. Studien hittade ingen effekt på hur barnen presterade i språktester baserat på tillgången till ett bibliotek eller inte. Det finns forskning som påvisar positiva korrelationer mellan förekomst av skolbibliotek och barns läsförmåga. Men forskarna poängterar själva att det inte går att uttala sig om direkta orsakssamband. Korrelationen kan bero på att högpresterande föräldrar sätter sina barn i skolor med skolbibliotek, men att eleverna presterar bättre på läsförståelsen för att de, likt sina föräldrar, är högpresterande.
Liberalerna säger sig vara Sveriges skolparti, som genom skolan vill ge barn med sämre förutsättningar en bättre start i livet. Klassresan börjar i klassrummet. Problemet med skolbibliotekssatsningen är att den är generell och riskerar att tränga undan resurser som hade kunnat gå till den grupp som inte kan läsa tillräckligt väl.
Lagstadgade krav på bemannade skolbibliotek innebär, till skillnad från vad Lotta Edholm och Johan Pehrson skriver, en kostnad för skolorna. Det saknas 1300 bibliotekarier för att bemanna skolbiblioteken i landet och branschen efterfrågar själva besked om hur satsningen skall genomföras. Slår man ut pengarna pratar vi om mindre än hundra tusen per skola. Att hitta utbildad personal och sedan avlöna den kommer kräva mer resurser än det tillskott satsningen erbjuder. Det är inte säkert att det sitter en liberal i utbildningsnämnden som kan förhandla till sig adekvata resurser för att inte andra satsningar ska få på foten för den nya lagstiftningen.
Med begränsade resurser är risken överhängande att en ovilja till prioritering faktiskt drabbar de allra lässvagaste barnen. Eftersom försämringen i läsförståelse framför allt drivs av elever med annat modersmål än svenska bör åtminstone satsningar på svenska som andraspråk diskuteras. Forskning har visat på behovet av individuella insatser för att öka läsförmågan hos barn i den gruppen.
Bildning börjar med förmågor. Förmågan att kunna läsa är en viktig sådan. Om fler ska kunna dyka ned i böckernas värld måste fler först kunna läsa. Att rikta resurserna till de barn som idag har en sämre läsförståelse är inget annat än att visa omtanke. En generell satsning, som inte har kartlagd evidens, få förutsättningar att lyckas och dessutom ökar kostnader för skolan är värd att ifrågasätta. För de lässvaga barnens skull.
Lovisa Lanryd
Välfärdsansvarig på Timbro, tidigare förbundsstyrelseledamot Liberala Ungdomsförbundet
Fredrik Kopsch
Chefsekonom på Timbro
