Hans Bergström anklagar L i allmänhet och mig i synnerhet för att “förtala friskoleägarnas livsverk” och menar dessutom att jag inte kan ämnet. Det han inte vill prata om i sin debattartikel är att friskoleägare och elevers intresse inte alltid går hand i hand.
När jag ser bakåt kan jag summera det till många år som jag, i olika roller, har arbetat med skolfrågorna. Jag har hört argumenten. Jag har läst rapporterna.
Friskolereformen var av många efterlängtad när den kom. Den öppnande upp och gav luft i ett socialdemokratiskt kvavt samhälle med lågt i tak. Valfriheten har också kommit att bli uppskattad och är här för att stanna. Men även Hans Bergström måste kunna se att friskolereformen behöver en rejäl renovering. Det har funnits en övertro på att friskolor och konkurrens ska driva kvalitet. Men den kvasimarknad som skapades har inte fått de positiva effekter som politiken hoppades på. Tvärtom.
Det är ett faktum att friskolor har fler obehöriga lärare, lägre lärartäthet, sämre ställt med skolbibliotek och större problem med fuskbetyg. Vidare finns exempel där skolpengen gått till sexklubbar i Thailand, eller där kristna friskolor bedrivit ”omvändelseterapi” på homosexuella elever.
De konkurser vi sett visar att friskolesektorn bär på risker som oundvikligen påverkar de kommunala huvudmännen. Dessutom finns det inbyggda systemfel som både driver kostnader och skapar felaktiga incitament. Det är uppenbart att det skolsystem vi tillsammans utformar behöver göras om i grunden.
Liberalernas vilja att helrenovera friskolesystemet och städa ut osunda drivkrafter beror inte på partitaktik, utan en genuin vilja att skapa ett bättre skolsystem. Kvalitet är det enda som kan driva tillväxt och även lönsamhet långsiktigt, säger Hans Bergström. Men verkligheten har gång på gång visat att detta inte stämmer. Det går inte att hävda att det handlar om några enstaka felsteg eller att kommunala skolor också har problem. Det är drivkrafterna som måste ändras.
Bergström nämner konceptet ”tough love” för att lyfta elever. Jag och många liberaler uppskattar det budskapet. Men om Hans Bergström är genuin i sin vilja att värna Liberalernas gamla friskolepolitik har jag ett råd: ni måste börja ta systemkritiken på allvar och adressera de bristerna som de facto finns. Friskolorna kan spela en viktig roll framöver, men då krävs genomgripande förändringar. Det vore välkommet om friskoleföreträdarna själva insåg detta. Vi kan kalla det ”tough love”, Hans Bergström.
Andreas Arvidsson (L)
Stabschef Utbildningsdepartementet
