Vi har i dag stor brist på såväl lärare som poliser. Eller snarare, de finns men de arbetar inte med det som de är utbildade för.
Bara förra året hoppade närmare 1 000 poliser av från polisyrket, ett antal som stadigt har ökat de senaste åren. Och Lärarförbundet har i dagarna sammanställt sin så kallade ”Frånvarorapport” som pekar på att drygt 38 000 lärare inte är i skolan utan sysslar med annat. Poliserna går till privata säkerhetssektorn eller blir försäkringsrådgivare. Lärare återfinns som utredare och handläggare i offentlig förvaltning eller inom myndigheter som administrerar utbildning. Men det finns även de som har blivit vårdbiträden.
Det är skrämmande siffror. Att utbilda lika många nya lärare eller poliser är inget som man gör i en handvändning. I stället bör resurser satsas på att få tillbaka dem som har hoppat av en eller annan orsak. Lärarna återfinns som utredare och handläggare i offentlig förvaltning eller inom myndigheter som administrerar utbildning. Men det finns även de som har blivit vårdbiträden.
Lönen är självfallet en viktig del. Polisers löner är i dag extremt låga med tanke på hur viktiga dessa personer är för att samhället ska fungera och vi ska känna oss trygga. Grundlönen för en polis ligger runt 25 000. Liberalerna har föreslagit en löneökning för poliser i yttre tjänst med 4 000 kronor i månaden, vilket är bra.
Och när det gäller lärare och möjligheten till lönekarriär så införde Alliansregeringen de så kallade förstelärartjänsterna för att göra yrket mer attraktivt. Men tyvärr har den rödgröna regeringen inte förstått vikten av dessa och har slopat ett stort antal förstelärartjänster och tagit bort satsningen på förstelärare i utanförskapsområden.
Men lönen inte allt. Schemaläggning och möjlighet att styra över sin arbetssituation samt arbetsbelastning och möjlighet till återhämtning och avlastning är andra viktiga ingredienser. Och, inte minst, känslan av att kunna göra ett bra jobb.
En polis som har hoppat av säger bland annat följande i en intervju på SVT: ” Jag trivdes jättebra som polis, men en förutsättning för att man ska trivas är ju att man känner att man kan göra ett bra jobb, jag fick inte förutsättningar att göra ett bra jobb och jag såg att förutsättningarna skulle försämras ytterligare för mig och i stället för att bli den där bittre som sitter och bara gnäller på allting så tog jag beslutet att lämna”.
Det ligger mycket klokt i det han säger.
När det gäller bägge dessa yrkeskategorier måste också statusen på yrket höjas rejält. Då kan man också få fler att söka till utbildningarna. Poliser och lärare måste få chansen vara det som de har utbildat sig till. En lärare ska inte vara vaktmästare eller administratör, en polis ska inte utfärda pass och tillstånd. Det kan andra yrkeskategorier göra minst lika bra.
Med högre lön, rimliga arbetsvillkor och mer makt över yrkesutövandet så kan man förhoppningsvis få den negativa trenden att vända, så att fler vill stanna och fortsätta som lärare eller polis. Men regeringen verkar sakna handlingskraft i denna fråga. Var finns åtgärderna, Stefan Löfven?
