Peter Öberg är lokalpolitiker i Stockholm för Liberalerna och ett uppdrag han har är att vara vigselförrättare. Han vigde sitt 1000:e par den 27 april i år. Han blev nyligen uppmärksammad i tidningen Mitt i för detta och NU har ställt några frågor till honom.
Du har vigt 1000 par, hade du tänkt att det skulle bli så många när du första gången fick uppdraget att bli vigselförrättare?
– Nej, jag hade inte en tanke på det. Tyckte 100 par var många, men sen rullade det på. Min fru Marie sa inför första vigseln, låt oss nu hålla räkningen, mest som en kul grej.
Antalet borgerliga vigslar ökar, och det kan till viss del bero på att människor inte vill gifta sig i kyrkan, utan i ett annat trossamfund. I Sverige har bland annat Svenska kyrkan vigselrätt, men alla samfund har inte det.
– Ibland är det så att man vigs borgerligt för att därefter välsignas i sitt trossamfund, berättar Peter Öberg.
I andra länder, exempelvis Frankrike och Nederländerna, har kyrkliga samfund ingen vigselrätt alls, utan det går alltid till på det sättet om man vill ha sitt samfunds välsignelse, något Peter Öberg tror kan komma även hit.
– Ge det 25 år så tror jag det är likadant i Sverige.
En kyrklig vigsel ses ofta som något vackrare och mer pampigt än en borgerlig vigsel och det sistnämnda förknippas ofta med löpande band-vigslar i stadshuset. Det behöver dock inte vara så.
– Kringvävnaden och miljön väljer ju paren, inte sällan i fantastiska miljöer. Jag pratar alltid om paret, om kärlek, läser ofta en dikt. Det enda som skiljer är att jag inte får prata andliga saker.
– Jag har vigt par på stora bröllop. Exempelvis ett par som hyrde Nationalmuseum för vigsel med efterföljande middag på Grand Hotel. Jag vill minnas att det var närmare 200 gäster. Utomhus i Hagaparken har det varit ett likande antal. Men vanligast på privata vigslar är runt 60 gäster.
Peter Öberg har vigt många i Stadshuset i Stockholm, men också på många andra vackra platser.
– Jag tycker Farsta Gård är fantastiskt, både ute och inne. Även Hagaparken och Kastellholmen är vackra. En gång vigde jag ett par långt ut i skogen vid en sjö. Det var fint.
I Stadshuset i Stockholm gifter sig många utländska par, bland annat homosexuella par som inte får vigas i sina hemländer. Eftersom man inte kan härleda någons kön via utländska personnummer, kan det uppstå komiska situationer. Peter Öberg berättar även om en annan lustig anekdot:
– Jag hade en brudgum som hade hål i innerfickan varför ringarna for ner i fodret på kavajen. Innan mannen hade rett ut det hela så var det mycket munterhet och skratt. ´
– Sedan har vi ju de gånger mannen glömt ringarna, då blir det lite spänt!
Det finns en sorglig del av jobbet som vigselförrättare också. Ibland har Peter Öberg fått viga personer som är döende. I värsta fall är det barn med. Till Mitt i berättar han om ett bröllop med ungt par med barn där vårdpersonalen grät.
Hur känns det att genomföra en sådan vigsel?
– Det är jättesvårt, inte minst när barnen är med. Jag försöker prata om det positiva att de som längtat nu ingår äktenskap. Jag läser en dikt av Nils Ferlin; “Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen…”.
– De gånger jag haft den typ av vigsel är jag helt slut efteråt. Jag hade en vigsel på Sollentuna Sjukhus en gång där jag efteråt var så tagen att jag inte orkade ta tåget hem utan fick gå in på en lokal krog för ett par glas vin innan det släppte.
För att bli borgerlig vigselförrättare, behöver du bli föreslagen till kommunfullmäktige av ditt parti. Fullmäktige nominerar dig sedan till Länstyrelsen som efter säkerhetsprövning, lämplighets- och kunskapskontroll förordnar dig som vigselförrättare för en tid av normalt fyra år.
Hanna Lager
